Twilite

Men nej, det blev väldigt jobbig vilket jag absolut inte var bered på.

Efter gudstjänsten åkte vi till en av det närmast anhöriga och åt lunch och fikade.
Det var jätte trevligt, skönt att prata lite efteråt. Det var lite jobbigt.
Mest är det att se sorgen hos dom jag tycker om.
Men även för min egen sorg och saknad efter nära och kära.


Idag har jag tänkt lite på vad min svärfar frågade mig när vi pratade om döden och sorg efter någon närstående.
Jag berättade om hur jag kände det när min styvfar dog och hans fråga var "tyckte du om honom?"
Det har jag aldrig tänkt på, jag har bara tänkt på hur jag förväntades tycka och känna.
Så nu kommer jag faktiskt känna efter, så jag kan få ett riktigt avslut på det hela.

Jag älskar min svärfar, hans familj och min pojkväns farbror.
Jag tycker om hela familjen, men kan inte älska dom alla pga att jag inte känner alla.

Mina tankar går till änkan och de närmsta anhöriga idag.
Jag önskar er allt gott och att ni får sörja i frid.

Jag finns här, det är bara att säga till om jag kan göra nått.

Idag var det begravning, jag trodde att jag var väl förbered.
Men det var jag tydligen inte.
Det var jobbigt att se sorgen så många som jag tycker om.

Jag var rädd att jag skulle råka göra bort mig eller skämma ut familjen, men det gjorde jag inte.
Mycket tårar kom det, men det behövdes nog.

Jag tittade på mina svärföräldrar, och nu vet jag vad jag vill ha.
Jag vet inte hur dom har gjort, men jag kände trygghet.
Att se dom tillsammans idag gjorde att jag insåg vad jag vill ha.
Jag vill ha någon som jag kan lita på,som finns för mig, som jag kan finnas för när hanbehöver.
Inte bara i sorg, även i glädje. Det är så viktigt att ha någon som man kan lita på och som man kan vara sig själv med och som bara finns där. Som man får finnas för.

Jag ser upp till mina svärföräldrar, dom lär mig mycket. Jag känner mig trygg i deras närhet.
Jag vet inte vart jag hade varit utan min underbara pojkvän och hans lika underbara familj.
Jag älskar er alla.

Mina tankar går i kväll till dom närmsta anhöriga...
Vila i frid ****, du var älskad och är saknad.

Ingen i min familj säger någonsin att dom är orolig för mig, inte änns när jag är ute och går ganska sent på kvällen.
Är dom inte är oroliga blir jag glad för det betyder att dom litar på att jag klarar mig.

Men ibland behöver jag veta att dom bryr sig.

Igår när jag var förbi i min lägenhet pratade jag med min hyresvärd lite och hon är den första på länge som sagt till mig at hon är orolig för mig.
Även om jag inte vill att någon och speciellt inte hon ska behöva vara orolig för mig blev jag lite glad också.
Det är någon som bryr sig.
Jag vet att det är andra som gör det, men jag har nog lite svårt att ta in det.

Samma gäller när jag känner mig ful och fet och sånt.
Ibland behöver jag höra att jag är fin eller duger som jag är.
Det kommer dagar när jag känner så, och att säger jag känner så handlar inte om att jag fiskar efter komplimanger eller liknande, vilket min pojkvän tror, utan det är  så jag känner mig och då vill jag inte höra "du vet vad jag tycker" eller liknande.
Jag behöver oftast bara få ur mig hur jag känner mig.

Jag har även stort behov av att få kramar, att känna någon annans värme och det saknar jag nå enormt mycket.

Jag älskar min familj, både den gamla och den nya.

Just nu går mina tankar till min svärfar, som jag ser upp till, denna ros är till dig.

Det var ett bra tag sen jag skrev sist.

Jag vet inte om jag ska uppdatera er om allt som här sen sist jag skrev.
Just nu får ni lite av det so har hän den senaste tiden.

Min svärfars pappa dog för ca två veckor sedan, dagen före min födelsedag, och det har varit jobbigt.
Mina tankar går till min svärfar, som betyder jätte mycket för mig, till hans bror och mamma.

Med det mesta som jag kämpar med går bättre och bättre  för varje dag.

Det finns mycket mer  som kan göras och övas. Men jag tycker att det går bättre.

Idag är jag helt ledig för första gången på länge.
Och det regnar så jag ska bara ligga i sängen och kolla på film och njuta av ensamheten.
I dag är första gången på länge som jag känner att jag kan njuta av ledigheten.

Jag älskar mina styvdöttrar, min pojkvän. hans föräldrar och syster, min familj och mina vänner.

I ett par dagar har jag varit jätte känslig.
Jag vet inte varför så jag vet inte hur jag ska kunna ta bort det.

Lördag, söndag och idag har det varit extra.
En del har med min pojkväns ex, som är mamma till hans äldsta dotter, att göra
det har enbart med svartsjuka från min sida. Vilket gör mig jätte ledsen.
och en del har bara varit små saker och jag vet inte vad det är.


Jag har haft ganska bra kontakt med min pappa ett par veckor.
Och det är jätte roligt. Jag mår bra, förutom mina humör svängningar som jag kan bli galen på...

Hoppas på att kunna åka till pappa och hälsa på i sommar.

Nu har jag inte bloggat på ett tag.
Det händer inget och massa samtidigt.

Pluggar och står i.

Jag har haft det ganska jobbigt med känslorna till styvdöttrarna.
Jag älskar båda två, och den yngsta är nästan som min egna.
Och det är jobbigt när det kommer till hennes mamma då jag kan känna mig lite avudsjuk på att hon får vara mamma till en så underbar flicka som jag tar hand om...

Jag vill så gärna ha egna barn. Inte nu, men inom en ganska snar framtid.

Älskar mina styvdöttrar, min pojkvän och resten av min och hans familj.

Och jag är nöjd för tillfället.

Igår när jag skulle hälsa på min styvfar, som ligger på sjukhus pga komplikationer efter ett par operationer, var han inte på "sitt" rum, så jag frågade efter honom.
Den kvinna som jag pratade med hade precis börjat jobba och inte fått rapport, så hon visste inte vem han var, dom hittade inte honom i datorn och det blev lite snurr tills jag fick veta att han var på operation.
Jag blev lite orolig för det var inte planerat med en till operation, men det är inte så överaskande pga alla problem som har varit under dessa år från första operationen. 


Ska hälsa på senare idag.

  Hoppas allt är bra nu.
Men jag fick lite skrämselhicka                                                          

.

Förra veckan blev min svärmor påkörd av en bil.
I söndags ringde min styvfar och bad mig komma med cigg för han låg på akuten.

Han berättade direkt varför han var där, och det kom inte som en chock då han haft problem länge.
Och det är inget livshotande, men det är ändå jobbigt när det är någon som man älskar.

Jag var och hälsade på honom idag. Jag tyckte inte om hur några undersköterskor
betede sig, dom kom in och flyttade på grejer utan att riktigt säga vad dom skulle göra och utan att fråga om det gick bra att dom flyttade på tv m.m.

Men det är bara att släppa. Men jag ska försöka att bli en bättre undersköterska.

Massa tankar till svärmor och styvfar.
Älskar er båda och är glad och tacksam att ni lever och mår förhållandevis bra.

Det finns många andra som jag också älskar.
Barnen, min underbara pojkvän... mfl.

 

 

En kvinna skadades lindrigt vid en trafikolycka i Hudiksvall, på söndag kväll. Olyckan inträffade i korsningen Kungsgatan och Norra Kyrkoesplanaden, där en man stannat vid trafikljusen.

Föraren hade kört söderut på Kungsgatan, och när han sedan svängde in på Norra Kyrkoesplanaden upptäckte han att en kvinna var på väg att passera övergångsstället. Bilföraren hann inte stanna, utan körde på kvinnan, som enligt Hudiksvallspolisen ådrog sig lindriga skador.

 

I morse när jag fick veta att min svärmor blivit på körd av en bil gick massa tankar genom mitt huvud.
Jag såg bilder i mitt huvud av min svärmor flygande genom luften, bilder av min svärfar på sjukhuset.

Jag var inte där, jag visste inte ens vad som hade hänt, bara att hon hade blivit påkörd av en bil vid ett övergångställe.
Det känns fortfarande overkligt, läskigt, men otroligt skönt att hon klarade sig utan större skador.
Mina tankar går även till min svärfar som är en underbar människa som älskar sin fru otroligt mycket.

Nu hoppas jag bara att de vet att det bara är att ringa så kommer jag så fort jag kan.

 

 

 

Nu har jag gått utbildningens första vecka.
Det har gått ganska bra.
Men barnen har vaknat på nätterna, äldsta vaknar och ligger och ropar på pappa, som inte vaknar.
Den yngsta vaknar och gråter och vill vara med papppa.
Och mitt i allt ligger jag och får inte sova ordentligt.
Har funderat på att flytta ut så kanske jag får sova på nätterna, kommer kännas tomt att inte ha någon brevid sig.

Jag vet inte, just nu är jag bara så sjukt trött så jag har lust att strunta i allt och alla.

I dag när jag kom hem visade min äldsta styvdotter mig ett blomster paket i köket som var till mig från min pojkvän.
En underbar ros.
Det jobbiga var bara även om jag blev jätte glad så blev jag nästan lite ledsen också, för att han inte kunde ge dom själv, det var samma sak när han skulle bjuda mig på restaurang och den äldsta berättade det för mig.

Jag vill att min pojkvän ska ge mig blommor, säga att han ska bjuda på middag m.m inte han dotter.

Jag älskar bade honom och dottern, men det är honom jag är tillsamman med och det märks inte alla dagar.

Älsklingen jag vet att du läser min blogg och att du inte kommer bli så glad över detta inlägg.
Jag är jätte glad och tacksam för allt du gör för mig och du har inte misslyckats på något sätt,
Jag blev bara lite besviken.





JAG ÄLSKAR DIG!

Ett tag nu har jag saknat min pappa jätte mycket.

Det är så jobbigt att inte kunna träffas så ofta som man vill.
Vi har inte träffats på ett år snart och det har hänt massa sen sist vi träffades.

Jag önskar att jag kunde trolla hit honom, behöver honom nu.

Jag älskar min pappa mer än jag älskar de flesta andra som finns i mitt liv
och jag saknar honom så otroligt mycket.

Jag har haft en "svart" period som börjar lätta.

Jag vet inte riktigt vad det beror på, varken svackan eller uppgången, men jag är på väg tillbaka.
En del saker som min svacka kan bero på är:

1. "Smekmånaden" är över.
2. Det är inte lätt att ta hand om andras barn, speciellt inte när man inte har egna.
3. Jag har lagt för stor press på mig själv.

Några saker som min uppgång kan bero på är:

1. Jag har pratat med min pojkvän och sagt precis som det är.
2. Jag börjat tänka på mig själv och göra det som känns viktigt för mig.
3. Jag älskar barnen, men de är inte mitt ansvar att ta hand om dom.

Men som sagt är det mycket sm har påverkat.

Jag har kommit in på utbildningen som jag har sökt, så nu kommer det bli lite tuffare och jag kommer att vara tröttare, men det är det värt, hoppas jag.

Jag älskar min familj och jag hoppas att vi kommer att få det bra tillsammans nu.

Mitt ex skickade ett sms till mig för ca 1 timme sedan. Han berättade att hans 16 åriga brorson dött.

Jag har känner varken brorsonen eller brodern så jag kan inte känna någon sorg för dom.
Men för mitt ex, som bor långt från sin familj och inte riktigt har någon kan jag känna med.

Jag vet inte varför han hörde av sig till mig av alla människor. Men jag önskar att jag kunde göra något.

Förlåt älsklingen, jag älskar dig, men jag bryr mig fortfarande om mina vänner även om det är ett ex.

Rhaman. I hope that you can go back to your family.
To be there to with your family in this sad time.
It´s with grief in one's heart we live on when stuff like this happans.
R.I.P...

Hur gör man????
Min äldsta styvdotter blir ofta arg på mig.
Det var ett tag sedan hon blev riktigt arg på mig, till ikväll när jag skulle sitta med henne så min pojkvän skulle kunna vara med sin yngsta dotter.
Jag vet inte riktigt hur det började, men det slutade med att hon sparkade och slog mig, som hon gjorde förr.

Vad gör jag för fel???

Jag kämpar för att det ska funka,men det blir mest fel bara.
Det kanske är dax att dra sig tillbaka och låta barnen ha sin pappa för sig själv ett tag.
Jag älskar barnen och min pojkvän. Men jag orkar inre bråka mer.

HUR GÖR MAN FÖR ATT ORKA?????

I kväll har jag också kännt mig ledsen.        
Vet inte varför.
Det har varit så här ett tag.
Sorg och saknad.
Smärta och börda.

Älskar er.

I kväll blev jag lite besvike på min pojkvän.
Speciellt när han åkte iväg med den äldre dottern och jag var tvungen att stanna hemma med den yngsta.

Han hade bestämt att vi skulle städa istället för att fixa i bilen så att vi kunde åka tillsammans.
Jag ville att vi skulle fixa bilen för jag känner att jag behöver avlastning, men det blev inte så idag.



Men det kan vara skönt att vara hemma också.
Ta det lite lungt med den yngsta.

Just nu känner jag ledsen.
Jag vet inte varför, allt är bra just nu.
Bättre än på länge. Men ändå är jag ledsen.

Saknar massa av mina vänner. Både dom som bor nära och dom som bor lång borta.

Jag har precis lagt äldsta styvdottern.
Jag sitter i soffan och lyssnar på minstingen som ligger i våran säng och sjunger för sin pappa.
Hon är för go, men så svår att lägga... Så det är ganska skönt att jag slipper i kväll.

Nu är jag helt slut, så det ska bli väldigt skönt med lite "vuxen tid".
Även om det bara blir att slumra i ett hörn av soffan framför ett halv intressant program.

Det brukar inte bli så mycket mer än det nu för tiden... Orkar inte så mycket annat. Men det är ganska myssigt det också.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Detta är två säkra sätt för mig att avsluta det jag inte vet hur jag ska handskas med.







Vad vill jag och vad behöver jag???

Jag tänker inte tappa taget helt.
Hoppas det inte är för sent..........


Det jag menar är att jag inte vill ta den "lätta" vägen, men jag vet inte något annat.
Hur gör man?
Vad gör man?